Det här med att pendla!

Den vanligaste reaktionen jag får när jag berättar för folk på jobbet var jag bor är; Ska du inte flytta till Malmö?

Nej, jag har ju just flyttat ifrån Malmö för att jag vill bo på landet. Jag vägde för och nackdelar, och jag är fullständigt övertygad om att fördelarna väger upp starkt.

När jag flyttade till landet visste jag förstås inte att jag skulle få ett jobb i Köpenhamn.

Idag är det ingen snö på spåren, men tågtrafiken lyckas ändå hitta på nya ursäkter för varför tågen är sena eller inställda. Det spelar ingen roll vilken årstid det är, även om det kanske är aningens värre på vintern. Jag har slutat räkna med att vara framme den tidpunkt som utlovas enligt tågbolagens egna uträkningar. Bäst är om man lägger på en halvtimme.

Jag fick springa till mitt första tåg idag. Igår var det någon som stal min cykel. Inte så konstigt, eftersom jag aldrig låser den. När jag sprang nerför trapporna i tunneln fick jag se min cykel, precis vid stationen. Det var någon som hade lånat den och lämnat igen den. Vi får väl se om den står kvar där i kväll när jag kommer hem.

När pågatågen är i tid så tar det ca 25 minuter för mig att ta mig från min ytterdörr till Lund. Om öresundstågen är i tid så tar det ungefär 60 minuter att ta sig från Lund till jobbet. Mellan pågatåg och öresundstågen är det också en väntan på 10-20 minuter, innan tåget är på plats. Så vanligtvis tar det 1 timma och 45 minuter att ta sig till jobbet för mig. Och det, när inget av tågen är försenade.

På jobbet har vi flexibla arbetstider. Vi kommer in mellan 8-10 och går hem mellan 16-18. Det är väldigt praktiskt när man pendlar och inte riktigt litar på tågen. Ändå lyckas jag alltid tajma in så att jag trillar in på kontoret vid 10.05, ibland t.om senare. Varje gång detta händer känns det jobbigt och jag skuldbelägger mig själv, trots att det allt som oftast beror på tågtrafiken. Om tågen hade varit i tid, så hade även jag varit i tid med marginal.

Hemresan är än mer ett helvete. Det är klart, jag har inga tider att passa när jag ska hem (oftast iaf). Men det tar alltid lite längre tid att ta sig hem.

Anta att jag slutar klockan 18.00. Då går det en buss precis utanför jobbet 18.01. Den brukar jag missa. Sen går ett tåg 18.13. Raka vägen till triangeln där jag byter till pågatåg 18.48. Om jag, mot all förmodan hinner med detta tåg är jag hemma 19.30. Alltså 1 timme och 30 minuters resa. Ja, om tågen är i tid då såklart.

Oftast får jag åka med tåget som går 18.33. Då är jag framme i Lund 19.20. Där får jag vänta på pågatågen som går först 20.10. Då är jag inte hemma innan 20.30. Så med andra ord brukar resan hem ta 2 timmar och 30 minuter.

Nu när jag har gnällt av mig lite på pendlandet, tänkte jag gå in på varför det är förbannat bra med pendlingen.

Jag har så mycket tid över! På tåget har jag en arbetsdisciplin som inte är av denna värld. Jag har inte ro att sitta på tåget och läsa en bok, jag jobbar!

Jag älskar att åka tåg. När man väl sitter på plats, tågförseningar till trots, så känner man igen tågvärdarna. Man tittar på människor, man njuter av utsikten när man åker över bron. Man sträcker ut benen (när platsen finns) och surfar lite.

Om jag blir fast i Lund har jag ett utmärkt tillfälle att ta en kaffe, handla mat, kanske träffa någon eller bara sitta ner och landa efter en dag på jobbet.

När jag väl kommer hem till slottet, där på landsbygden, drar ett djupt andetag av den skånska lantluften, ja då vet jag varför jag pendlar. Att sätta sig på tåget varje dag och åka från en småstad till en större stad till en huvudstad, gör att livet blir dynamiskt.

Varje dag är ett äventyr mina vänner. Man kan välja att klaga på de sena tågen, eller njuta av utsikten när man väl sitter på plats. Allt blir vad man väljer att göra det till. Jag älskar att pendla 4 timmar per dag!