Jag är inte riktigt van vid att ha en inkomst som överstiger 10 000 i månaden.. Jag är mer van vid att säga nej till årets största och coolaste fester, vända och vrida varenda slant för att ha råd med mat och framförallt deppa över räkningar som jag inte har råd att betala.
När jag väl har haft pengar så har jag passat på att bunkra upp i köket med mat som räcker långt. Typ bönor, linser, nudlar och annat torftigt. Grädde har varit en lyx.
Nu har jag en inkomst som gör att jag har råd att köpa mat, betala mina räkningar och även ett och annat fredagsnöje och klädesplagg. Man kan säga att jag har det väldigt bra med tanke på min tidigare fattiga livsstil där jag kokade soppa på en spik.
I lördags tog jag detta lite för långt dock.
Jag älskar mat. Att äta den. Att laga den. Framförallt att handla den! I lördags bad jag Peter, som också bor i kollektivet, att köra mig till Willys för att storhandla. Jag tänkte att jag skulle passa på att handla mycket när jag för en gångs skull hade en bil som körde. Jag tog min kundvagn och vandrade in i butiken.. sen bröt mitt shopoholicbeteende ut. "två för en, den tar vi". Nötter är nyttigt, en påse av varje sort tack. Rättvisemärkt kakao eller billig kakao? Vi tar båda två. Vilket kaffe ska jag ha? Jag tar tre olika och testar lite nytt. Åh se där, nedsatt pris på kotletter. Billigt. Nötfärs, 49 kr kilot, galet billigt, ner i vagnen....
Så här fortsatte det tills jag plöjt igenom hela butiken. Peter, Ingrid och Daniel som var med mig såg aningens chockade ut när jag baxade fram den överlastade vagnen med mat. Daniel frågade skämtsamt om Peter hade bra fjädring på bilen, och peter såg nervöst ut mot parkeringen. ÄSch tänkte jag, det är väl inte så farligt. Bra att bunkra upp.
Kvittot landade på 4000 riksdaler. Jag har aldrig handlat så mycket mat på en gång i hela mitt liv och kommer nog inte göra det igen innan jag har fem ungar att göda. Det tog en evighet att plocka upp matvarorna och nu lider jag av ambivalens. Vet inte vad jag ska tillaga.. Har för mkt att välja mellan.
Att tillägga är att jag tänkte dra en shoppingrunda med min fina pojkvän på söndagen. Där är det raka motsatsen.. vill fly ut ur affären innan jag ens har satt min fot där.
Mat är min passion och att ha råd med mat är det finaste jag har varit med om. Förutom det faktum att jag har träffat världens bästa pojkvän då. Han kommer före matpassionen, men sen är han ju faktiskt en jävel på att laga mat också.
3 tankar om inlägget:
Rättvist.
Där är du ganska lik Pappa va? Jag har kommit underfund med att om man inte besöker affärer. Så köper man inget.
True that! MEN en mataffär måste man förr eller senare besöka!
Skicka en kommentar