Den ytterst filosofiska rubriken har fått ett svar. Jag misstänker att det är många som har grubblat över livets stora frågor, allra helst den stora frågan i min rubrik. Svaret är så enkelt att det är löjligt!
Helst av allt skulle jag vilja bygga upp mystiken över svaret på frågan, men ingen förtjänar att vänta så länge...
Svaret är; KÄRLEK!
Meningen med livet är kärlek!
Vi föds med familj omkring oss, de flesta av oss i alla fall. Vi skaffar oss vänner och erfarenhet av livet. Vi lär oss saker och arbetar med oss själva. Vi blir deppiga och vi blir glada.
När vi känner kärlek till det vi gör, den vi älskar eller de som betyder något för oss, då är vi hela. När vi känner kärlek till människor som har gjort oss ont, då är vi hela. När vi känner kärlek till en uppgift vi brinner för att göra, då är vi hela. När vi känner kärlek till en uppgift som känns svår och jobbig, då är vi hela.
Den dagen vi kan andas kärlek och sprida det omkring oss, inspirera andra att känna det med, DÅ ÄR VI HELA!
Jag har känt kärlek hela mitt liv. Jag har också känt hat och frustration. Varje gång jag blivit kär har jag varit kär på riktigt, även om förhållandet har varat kort eller lång tid. Varje gång kärleken har "tagit slut" har jag varit ledsen. Ibland nästan tappat tron på kärleken.
Nu har jag träffat en man som får mig att känna en så stark kärlek att jag nästan kan se hjärtan från mina andetag. Jag andas in hans doft och andas ut små osynliga hjärtan. Jag andas in en minnesbild av hans leende och andas ut små osynliga hjärtan. Jag andas in hans uppenbarelse och andas ut små osynliga hjärtan.
Små oskyldiga rena hjärtan.
Först var jag rädd. Jag ville inte känna kärlek. Jag ville bestämma själv när och i vem jag skulle känna kärleken. Sen accepterade jag den. Jag svalde den med hull och hår. Nu fyller vi varandra med kärlek och är oskiljaktiga. Jag vill inte vara utan honom. Jag kan knappt andas när jag inte är med honom. Jag kan inte sova när jag inte får sova med honom.
Meningen med livet.. Kärlek alltså <3
5 tankar om inlägget:
Låter mycket vackert. Men Kärlek -som du menar är livets mening- är bara endorfiner som produceras vid sexuella associationer vilket är nödvändigt för vår överlevnad.
Så, meningen med livet är fortplantning, inget annat.
Längtar till den dagen jag får uppleva det där.
Min mening med livet är att hjälpa, underhålla och förbättra livet för mina medmänniskor.
Word!!! Dessutom var det mycket poetiskt och vackert uttryckt! <3
Anonym - Njae, kärlek behöver absolut inte vara sexuellt. Jag känner nämligen kärlek till min familj, men inte på ett sexuellt sätt.
Kärlek, det är när två människor kan slå ihop sina ekonomier och därmed bli dubbelt så rika :)
Kärlek och förälskelse går över med tiden. Det är resterna som är intressanta. Vad som blir kvar efteråt. Och jag menar inte barnen.
Jag och alla mina 48 kvinnor längtar tillbaka till det vi en gång hade. Men det är borta. Det finns bara minnen kvar.
Skicka en kommentar