Jag skulle ta studenten och var arg på min far. Alla växer vi upp och upptäcker att våra föräldrar inte är superhjältar. Ibland kan det kännas som ett hårt slag...
När min pappa kramade om mig på min student och log sådär stolt över mig, då älskade jag honom, glömde och förlät honom för allt.
Nu förtiden så har de upprörda tonårshormonerna lugnat ner sig och jag känner mig långt mer stabil än när jag var 17-18. Jag har börjat inse att min gamle farsgubbe faktiskt kan ha rätt ibland också (eller för det mesta, men det kan jag ju inte erkänna ;)
Jag kämpar med att sluta helt med socker nu. Igår var jag och Daniel på Ica och läste näringsvärdet på all mat vi handlade. Max 5 g kolhydrater per 100 g av matvaran. 5% kolhydrater. Det är mycket kött, bearnaisesås, ägg, grädde och annat gott som man kan äta då... Känns lyxigt!
1 tankar om inlägget:
mitt inlägg verkar ha gått vilse i cyberrymden. Jag vill minnas att jag skrev: slips och kostym! Det är tydligt att jag är i stånd till vad som helst för att bli förlåten. Observera hur jag knäpper upp bhn med studentskylten, på damen bakom oss. Oj, vad förvånad hon blev.
Skicka en kommentar